fredag, april 20, 2018

Till Israels Självständighetsdag 2018

Med anledning av Israels sjuttioårsdag,
som just nu pågår i Jerusalem under
sjuttio timmar: 

Här sjunger den tyvärr tidigt bortgångna
Ofra Haza 
Yerushalayim Shel Zahav
(Det gyllene Jerusalem),
sången som blev symbolen för
stadens befrielse och återförening 1967
efter över tvåtusen års 
främmande ockupation:

"Jerusalem of Gold" (Hebrew: ירושלים של זהב‎, Yerushalayim Shel Zahav)
is a popular Israeli song written by Naomi Shemer in 1967.
The original song described the Jewish people's 2000-year
longing to return to Jerusalem; Shemer added a final verse
after the Six-Day War to celebrate Jerusalem's
unification under Israeli control.

At that time, the Old City was under Jordanian rule;
Jews had been barred from entering, and many holy
sites had been desecrated. Only three weeks after the
song was published, the Six-Day War broke out. The song
was the battle cry and morale booster of the Israeli troops.
Shemer even sang it for them before the war and festival,
making them among the first in the world to hear it.

On 7 June, the Israel Defense Forces captured the eastern
part of Jerusalem and the Old City from the Jordanians.
When Shemer heard the paratroopers singing "Jerusalem
of Gold" at the Western Wall, she wrote a final verse, reversing
the phrases of lamentation found in the second verse.
The line about shofars sounding from the Temple Mount
is a reference to an event that actually took
place on 7 June.

torsdag, april 19, 2018

Full storm kring antisemitisk Labourledare

Onsdagens parlamentsdebatt blir inget Labourledaren
Medan regeringen skrockade förtjust gick den ena Labour-
politikern efter den andra upp och fördömde sin ordförandes
antisemitiska uttalanden och stöd för allsköns islamistiska
tokerier. Samtidigt medan debatten pågick demonstrerade

Det som (förhoppningsvis) blir dödsstöten för Corbyns
redan havererade karriär var nog ändå den judiska
ledamoten Luciana Bergers närmast brutala avrättning
av sin formelle partiledare.
Hon, liksom flera andra, berättade också om hur Corbyns
antisemitiska och trotskyistiska anhängare utsatt dem för
mobbing och våldshot för att de vågat angripa extrem-
vänsterns antisemitism.

Hon fick stormande applåder, medan
en slokörad Corbyn till slut slank ut ur
Parlamentet utan någon helst kommentar...

Se mera här

...och här

Opinionsgrupp mot antisemitism kommenterar

tisdag, april 17, 2018

Tariq bakom galler

Tariq Ramadan, dotterson till Muslimska brödraskapets grundare
och MB:s store "ideolog" och omslagspojke sitter som ni tidigare
läst ordentligt i klistret. Han sitter häktad för tre våldtäkter

i Frankrike.
Han sveptes med i den stora "metoo"-vågen under hösten.
Allt tyder på att de tre kvinnorna i Frankrike bara är början.
En mängd kvinnliga studenter från Schweiz och Storbritannien
berättar om otäcka upplevelser med den arrogante lektorn. 

Samtidigt mobiliserar Muslimska Brödraskapet och deras
allierade inom extremvänstern allt stöd för den "stackars"
Tariq genom namn- och penninginsamlingar. De verkligt
skyldiga är i deras ögon naturligtvis de kvinnor som anmält
honom och som nu hängs ut i medierna och terroriseras
med våld och hot.
Muslimska Brödraskapet ser avslöjandet av Tariq
Ramadan som ett angrepp mot sig själv.

Läs mera i Giulio Meottis artikel i Gatestone.

"If you thought it was challenging for women to come forward and accuse Harvey Weinstein of rape, consider accusing the Islamic theologian Tariq Ramadan", wrote Sylvie Kauffman, the former editor
of Le Monde.

Tariq Ramadan, the grandson of the founder of the Muslim Brotherhood, Hassan al-Bana, is a Swiss lecturer on Islam with millions of followers and one of Time Magazine's "men of the year". Accused of rape by three women, however, Ramadan is now in custody of the French police. In denying the allegations of sexual violence, his #MeToo case has turned into a political and religious affair.

The Algerian writer Kamel Daoud summarized the response of the Arab-Islamic world to the Ramadan affair: "Silence, discomfort, embarrassment and theories of mass conspiracy".
The Muslim communities likely know what is at stake in the case of Ramadan, which the Muslim sociologist Omero Marongiu-Perria has called a "crumbling myth". But if the Muslims' silence and defense of Tariq Ramadan is something regrettable, Western silence is worse.

Ramadan's ethnic and religious identity -- as is becoming increasingly common (for instance, here, here and here) -- has been evoked as part of his defense. After the first sexual accusations came out against Ramadan, Professor Eugene Rogan, Director of Oxford's Middle East Centre, where Ramadan also teaches, defended his colleague. Ramadan, Rogan said, is a "prominent Muslim".

According to the French philosopher Pascal Bruckner, "the blindness of the Anglo-Saxons on political Islam is frightening. In the United States, as in the UK, attacking Tariq Ramadan earn you a charge of racism".

130 personalities, including the economist Thomas Piketty and the French feminist Caroline De Haas, have defined the case against Ramadan as "a political campaign that, far from defending the cause of women, imposes on our country a destructive agenda of hatred and fear".

Thousands of people in Europe and millions in the Arab world are simply not willing to accept that Tariq Ramadan can be judged and found guilty by a system of democratic, Western and secular justice. That is the question at stake: will we witness the triumph of extremists over powerless Muslim women who will most likely never again have the courage to denounce their Muslim aggressors? This desire to perpetuate inequality seems why enormous amounts of money are being collected to defend Mr. Ramadan.

107,000 euros were immediately raised to defend Ramadan. Then, in just two days, an additional 26,000 euros were collected.

The imprisonment of such a legend -- the grandson of the founder of the Muslim Brotherhood -- has caused a stir in the French and Swiss Muslim communities and mobilized a powerful propaganda machine. First the "Free Tariq Ramadan" website was created. Then 137,000 people signed an appeal to free him. Nadia Karmous, head of the Association of Muslim Women in Switzerland, supported the theologian as "a reliable and caring person". At a recent "Annual Meeting of Muslims of France" in Bourget, a "support committee" for Ramadan was launched. His books were sold, and people collected funds and signed letters to French President Emmanuel Macron and the Minister of Justice, Nicole Belloubet, asking for the release of their idol.

The goal seems to be to turn Ramadan into a martyr. According to Asmar Lafar, the president of the "Muslims of France" organization, Ramadan's pensée ("thinking/worldview") is still "intact" despite the accusations. People holding placards saying "Free Tariq Ramadan" rallied in Paris.

Meanwhile, the three women who accused Ramadan of rape have been the subjects of intimidation, violence and threats.

Their daily hell has been exposed by the French weekly Marianne. "You only get what you deserve" is one of the many messages "Marie" (one of the two women who uses a pseudonym) receives every day. Except that message came from one of Ramadan's brothers.
"I go out less and less", she said. A few days ago, she was attacked on the street. "Dirty bitch", four young men shouted at her.
One day, while "Marie" was bringing her son to school, a car stopped and the driver shouted, "Shut up; watch out for your children". On March 24, she was violently assaulted in the hall of her home by two men who beat her up, sprayed water on her and said: "Next time it will be gasoline".

"Christelle", the second woman using a pseudonym, receives emails from strangers containing "very specific information about her private life and schedule".

Henda Ayari, who filed the first complaint against Ramadan on October 20, 2017, no longer receives any support: "My family does not speak to me any more". Her name, phone numbers and addresses were disclosed on social media.Her care was vandalized. "I cannot go shopping anymore," Ayari said, "I cannot walk down the street, I go out with a cap, sunglasses and my head down... "I have not received any message [of support] from feminist organizations" she told Marianne.

All the testimonies are similar: "Phone calls in the middle of the night, people who are breathing or laughing at the other end of the phone".
Very few talk about this #MeToo of multiculturalism, or about those who blame Ramadan's alleged victims. According to The New Yorker:
"Ayari, who has received death threats, is a former Salafist who broke with Islam and has became a devout feminist and secularist à la française. She is something of a heroine in the extreme-right circles of the fachosphère, where Islamophobia is a ticket of admission".
So according to this, the "real" problem is "Islamophobia", not the Muslim subjugation of women.

Få feminister och vänsterradikaler har öppet vågat (eller velat ?)
stödja de våldtagna kvinnorna.  Så även i Sverige.
Från t ex MP och Fi: dödstystnad. 
(Om de inte rentav stödjer de som mobbar offren...)

Tariq Ramadan is extremely lucky. If he is judged according to Islamic law, he will almost certainly be found innocent. In Islam, the testimony of a female in court is worth half that of a man (Quran 2:282). If Ramadan is found guilty, he should thank France for having a secular democratic justice system. Otherwise, under Sharia, he would be stoned to death for adultery, as done in Somalia. Not so bad for an "Islamophobic" country such as France. Ramadan's alleged victims are less lucky. Either way, they will have to continue to live in a society that treats them not as victims but as enemies.
Giulio Meotti, Cultural Editor for Il Foglio, is an Italian journalist and author.


Snubblade igår över en läsvärd artikel från
en tidning i Emiraten:
– new exposé

torsdag, april 12, 2018

Förintelsens Minnesdag

Idag högtidlighöll Israel
Minnesdagen över Förintelsen
(Yom HaShoah).
Kl 10 stannade hela landet för en
stund medan luftförsvarssirenerna tjöt.

Buses and cars halted on streets and highways as Israelis
stepped out of their vehicles and stood with heads bowed.
The sirens were followed by ceremonies marking Holocaust
Remembrance Day in schools, public institutions and army
Holocaust Remembrance Day is scheduled on the same
date as the Warsaw Ghetto Uprising — the ultimately
doomed revolt that played an important role in
defining Israel’s national psyche. Israel’s identity is
defined by the axiom that never again will Jews
be helpless in the face of annihilation.
(Times of Israel)

Samtidigt vandrade 12.000 människor med Israels och
Polens presidenter i spetsen i "De levandes marsch"
mellan Auschwitz och Birkenau, platsen för mordet
på över en miljon människor under den tyska

onsdag, april 11, 2018

Norsk biståndsorganisation bötfälls för terrorstöd

Den kapitalstarka organisationen med över 2.000 anställda
som bedriver en mycket blandad verksamhet (bl a nio
asylhotell i Norge) har pumpat in tiotals miljoner i
terrororganisationer som Hamas, PFLP, DFLP
och olika iranska myndigheter. Samtidigt har
man uppburit omfattande stöd för sina projekt från
amerikanska USAID. Genom att missbruka bidragen

För att undvika en dom för terrorfinansiering
ingick Folkehjelpen häromdagen en förlikning
med amerikanska justiedepartementet 
som innebar att man betalade ett skadestånd
på 2,025 miljoner dollars (ca 20 miljoner

Norsk Folkehjelp tvangs redan 2013
staten för försnillade biståndsmedel.

Inte oväntat försvarar sig den hårt trängda
Folkehjelpen genom att angripa den
amerikanske advokat som uppmärksammade
amerikanska myndigheter på missbruket.
"rettskriger for Israel" och påstår att
hans arbete hotar "humanitär hjälp".

Om det är "humanitärt" att hjälpa terrorregimen
Hamas att fortsätta sitt våldsregemente mot
Ja, då kan man bara önska advokaten lycka till med
att driva fram fler åtal mot terrorfinansierande

Nästa gång kanske SIDA och Svenska
Kyrkan ?

NGO-Monitor följer penningflödet från framförallt
Europa till den internationella terrorismen.
Se uppslagsordet Sweden på deras hemsida.
Enligt UD:s officiella siffror ska Sverige pumpa
in 1,5 miljarder kronor i Hamas och den
fallfärdiga PLO-regimen under 2015-19.
Inte konstigt att Wallström får en terrormedalj
av största storleken....


tisdag, april 10, 2018

Muslimska Brödraskapet marscherar igen...

Ett litet klipp ur Nyheter idag från lördagens pinsamma
begivenhet i Stockholm:

STOCKHOLM Under lördagen hölls en minnesgudstjänst för offren
ettårsdagen för den islamistiska terrorattacken på Drottninggatan
den 7 april 2017.
Bland de inbjudna talarna – imam Mahmoud Khalfi från Stockholms
moské. En person och verksamhet som pekas ut för associering
med Muslimska Brödraskapet.
En stund in i gudstjänsten gavs utrymme för representanter från de
två övriga abrahamitiska religionerna, islam och judendom, att
säga några ord. Den som fick representera islam var Mahmoud Khalfi,
imam vid Stockholms moské.
Mahmoud Khalfi har tidigare hyllat islamismens intåg i Sverige, något
som religionsforskaren Sameh Egyptson avslöjat på sin blogg:
”Genom Mehmet Kaplans politiska karriär skedde ett genombrott för
islamisterna i svensk politik.” skriver Khalfi i en artikel för Tunisnews.
Khalfi har själv bekräftat associationer till Muslimska Brödraskapet.

Ja, det är ingen hemlighet att vi har kopplingar till Brödraskapet, vi
väljer det som riktning. Men det är inte så att vi får direktiv från Marocko
eller Egypten vad vi ska göra, vi är en självständig organisation i Sverige”,
har han sagt i en intervju med ETC.

Muslimska Brödraskapet är enligt forskaren Magnus Norell pappa
till de flesta organisationer och nätverk som dominerar politisk islam i Väst,
så även i Sverige.
”Genom att effektivt skaffa sig en position som representant för muslimska
kommuniteter, spelade man ut andra muslimska grupper om vem som skulle
företräda muslimer i relation till den politiska och ekonomiska makten”,
skriver Norell.

Den som vill läsa mer om det som MSB, Myndigheten för
Säkerhet och Beredskap, ser som ett allvarligt hot
mot Sveriges demokrati: Muslimska Brödraskapet

rekommenderas  den senaste MSB-rapporten av
Aje Carlbom och Lorenzo Vidinos artikel i Kvartal.

tisdag, april 03, 2018

Mer från Gaza

Då en del läsare tydligen missade länken till
IDF:s film från Hamas anfall mot Israel
i måndags lägger jag ut hela filmen här.

om Hamas "demonstration" med många filmlänkar.

Han publicerar också Hamas dödsannonser för
de tio "oskyldiga civila" som bet i gräset vid
försöket till stormning av gränsstaketet....

Kompletterad med IDF:s lista
över terroristerna:

Samtidigt avslöjar det välunderrättade
Meir Amit Information Center hur Hamas för
en vecka sedan "generalrepeterade" angreppet
mot Israel med över 30.000 aktivister.... 

söndag, april 01, 2018

Hamas och SvT till storm mot Israel

Paul Widén, svensk journalist i
Jerusalem, Israels huvudstad, är
upprörd över SvT:s desinformation 
kring Hamas attack mot Israels gräns.

När SVT summerar Långfredagens våldsamheter på gränsen mellan Israel och Gaza blir det förstås inte många rätt. Trots sin mångmiljardbudget består rapporteringen nästan uteslutande av referat och sammanfattningar av andra mediers rapportering, gjord av en SVT-journalist i Stockholm. Faktaurvalet är som vanligt extremt selektivt. Uppgifter från “det palestinska hälso-departementet” citeras helt okritiskt utan att nämna att departementet i fråga kontrolleras av den palestinska terroristorganisationen Hamas. Faktum är att Hamas roll i organiseringen av våldsamheterna inte heller nämns, eller att Hamas de facto kontrollerar Gaza: Hamas nämns inte alls i SVT:s sammanfattning av den blodigaste dagen i konflikten mellan Israel och Hamas på över tre och ett halvt år.

Så vad är då bakgrunden till det senaste våldsutbrottet? Ett antal palestinska organisationer har under en längre tid planerat kontinuerliga protester mot Israel mellan den 30 mars och den 15 maj. 

 Antiisraeliska demonstrationer brukar varje år organiseras i samband med dessa datum: den 30 mars uppmärksammas yowm al-ard (“landdagen”), till minne av arabisk-israeliska protester mot den israeliska statens landkonfiskering i Galiléen 1976; den 15 maj uppmärksammas yown al-nakba (“katastrofdagen”), dagen efter att staten Israel utropade självständighet 1948. Styrkan i demonstrationerna varierar från år till år beroende på hur stort behov ledarskapet i ett givet land/område är av politisk distraktion. 2011 var demonstrationerna särskilt intensiva på gränsen till Syrien – för att avleda uppmärksamheten från de syriska massprotesterna mot regimen i Damaskus som pågick samtidigt. Detta kan jämföras med långfredagens demonstration i södra Libanon – som stoppades av libaneisk militär innan den ens nådde gränsen, eftersom Libanon i nuläget inte vill riskera en konflikt med Israel.

Att uppemot 30000 palestinier deltog i fredagens protester i Gaza handlar alltså inte om “folklig mobilisering”, som den “Mellanöstern-kännare” som SVT har letat reda på hävdar. Ingenting sker i Gaza utan Hamas tillåtelse och Hamas själva existens råkar i år hänga på en mycket skör tråd. Försoningssamtalen med den palestinska myndigheten har varit fastkörda i över tre månader. Nästan alla smugglingstunnlar under gränsen till Egypten har förstörts av egyptisk militär. Israel håller på att konstruera en underjordisk barriär längs med sin gräns till Gaza och förstör under processen systematsikt Hamas attacktunnlar under denna gräns. USA har fryst en stor del av sina utbetalningar till UNRWA, FN:s organ för palestinska flyktingar som närmare en miljon av Gazas invånare är beroende av för sin matförsörjning. Arbetslösheten ligger på minst 43%. Det råder brist på el, rent vatten och sjukvård. 
Det som pågår i Gaza kan alltså utan överdrift beskrivas som en total samhällskollaps, och ansvaret för detta vilar nästan helt och hållet på Hamas, Gazas de facto styrande makt sedan 2007. Missnöjet mot Hamas bland Gazas befolkning har därför aldrig varit större, vilket än en gång har fått Hamas att ta till det väl beprövade och mycket effektiva politiska knepet “skyll på judarna”.

Det uttalade målet med de palestinska massprotesterna är att forcera gränserna och förinta staten Israel. Israels försvarsstyrkor (IDF) har därför – föga förvånande – fått order om att förhindra detta.  
16 palestinier dödades under fredagens protester i Gaza efter att ha försökt forcera gränsen. Anders Persson, den “Mellanösternkännare” vid Lunds universitet som SVT citerar, menar att Israels “hårdföra svar” kan ses som ett försök att avskräcka framtida protester. En mindre förljugen tolkning av händelserna är att Israels agerande enbart handlar om att säkra sin internationellt erkända gräns från sina uttalade fiender. När en lista med namnen på de palestinska dödsoffren publicerades under lördagen tvingades Hamas mycket riktigt erkänna att fem av dess medlemmar fanns med på listan. Senare samma kväll uppgav IDF att ytterligare fem av dödsoffren var medlemmar i andra terroristorganisationer.

Paul Widen


Se också IDF:s rapport från Hamas attack mot gränsen 

tisdag, mars 27, 2018

Överlevande hatmördad av araber i Paris

Den 85-åriga Mireille Knoll räddades av
sin mor undan deportation till koncentrations-
läger när Paris judar greps 1942. Senare gifte
hon sig med en överlevande från Auschwitz.
På fredagen mördades hon av två arabiska
grannar för att hon var judinna.
Hon knivhöggs elva gånger och brändes
slutligen ihjäl.
Mördarnas motiv:
"Judar har ju gott om pengar..."

Det blev ännu ett av de allt vanligare
antisemitiska hatmorden i Frankrike.
Mordet inträffade nästan exakt ett år efter
Halimi, som misshandlades och slutligen kastades
ut genom fönstret av sina muslimska grannar...
PARIS — An 85-year-old woman who as a child narrowly escaped France’s most notorious wartime roundup of Jews has been murdered in Paris, and the authorities are calling it a hate crime.
The body of the woman, Mireille Knoll, was found on Friday in her apartment in the city’s working-class 11th Arrondissement. She had been stabbed to death, and her body was partly burned after her attackers apparently tried to set fire to the apartment.
The Paris prosecutor’s office said on Monday that Ms. Knoll had been killed because of the “membership, real or supposed, of the victim of a particular religion” — a roundabout way of saying she was killed because she was Jewish.
Ms. Knoll was a child in Paris when, in the summer of 1942, the French police, cooperating with the Germans, rounded up thousands of the city’s Jews, stuffing them into a cycling stadium, the Vélodrome d’Hiver. Virtually all were subsequently murdered at Auschwitz.
Francis Kalifat, the head of the Representative Council of Jewish Institutions of France, said: “This makes one feel something absolutely terrible. She escaped the anti-Semitism of the Nazis, but in the end her destiny followed her because she was killed because of anti-Semitism.”
Interior Minister Gérard Collomb said that “to attack a Jew is to attack France, and the values that are the very basis of the nation.”
A number of anti-Semitic episodes have shaken France, including the murder last year of Sarah Halimi, an elderly Jewish woman, by a man of Malian origin who shouted, “God is great” before throwing her out a window.
The speed with which the authorities recognized the hate-crime nature of Ms. Knoll’s murder is being seen as a reaction to the anger of France’s Jews at the official response to that earlier crime, which prosecutors took months to characterize as anti-Semitic.      

Other anti-Semitic crimes that have rattled France include the 2015 attack on a kosher supermarket in Paris by Amedy Coulibaly, a heavily armed "Frenchman", who killed four people, and the 2012 assault on a Jewish school in Toulouse by Mohammed Merah, who killed three children and a teacher after killing three soldiers.
By Monday, two suspects had been arrested in the murder of Ms. Knoll: both young men in their 20s, one of whom was a neighbor. “One of them had known her for a long time,” Mr. Kalifat said. “He had friendly relations with her.”
The Paris prosecutor’s office declined to characterize the origins of the two people; Mr. Kalifat said the principal suspect was of North African origin.
“These are not just thugs,” Mr. Kalifat said. “She was attacked because she was Jewish. This is what characterizes anti-Semitism in our country.”
The suspect “said that Jews have money, and that was the reason he attacked her,” Mr. Kalifat said, whose group is often consulted by the government. “She was absolutely massacred. Eleven knife wounds. That is hatred of the Jews, we see it in the fury of the murderer. This is how we recognize anti-Semitism.”
France’s chief rabbi, Haim Korsia, said in a tweet: “Horrified by the tragic death of Mireille Knoll, who escaped the Shoah, nearly a year to the day after the murder of Sarah Halimi-Attal. The horror of the crime and the violence of the executioners are identical and are a negation of humanity …”
Ms. Knoll was the widow of an Auschwitz survivor, according to press reports.
“The Jews are on the front lines,” said Mr. Habib, the member of Parliament. “They start with the Jews, and afterward they kill other Frenchmen,” he said. “Jews are being killed because they are Jews. That is very serious.”

(New York Times)

måndag, mars 26, 2018

FN - den ständiga skandalen

FN-organet med det ironiska namnet Human Rights
Council har gjort det igen....
I fredags kräkte man ur sig fem anti-israeliska
resolutioner, författade av OIC, de muslimska staternas
förbund. Alla lika verklighetsfrämmande som alltid.
in Geneva on Friday. U.S. Ambassador to the UN Nikki Haley
expressed America's outrage at the UNHRC's treatment of
Israel and warned that the U.S. would reconsider
its membership in the body.
"When the Human Rights Council treats Israel worse than
North Korea, Iran, and Syria, it is the Council itself that is
foolish and unworthy of its name....
Our patience is not unlimited. Today's actions make clear
 that the organization lacks the credibility needed to be a
true advocate for human rights."   
One resolution called on Israel to give the Golan Heights to civil
war-torn Syria. Another called on member states not to sell any
military armaments to Israel. Others called for an Israeli
withdrawal to the 1948 lines and to cease building homes for
Jews in Judea and Samaria (West Bank).
All the resolutions were authored by the Organization
of Islamic Cooperation.
De enda av Rådets medlemmar som konsekvent
röstade mot alla resolutionerna var USA och
röstade bara mot två resolutioner, fastän
de förra året lovat att konsekvent mot-
arbeta rådets antisemitism...